På Agila Sverige 2018 pratade jag om en fråga som jag har burit med mig länge: vad händer egentligen när organisationer försöker skala agila arbetssätt? Det finns idag en handfull etablerade ramverk att välja mellan. SAFe, LeSS, Nexus, Spotify-modellen som egentligen aldrig var tänkt som en modell. Alla erbjuder en struktur, en karta, ett löfte om att det går att bevara det som fungerar i ett litet team även när man är tusen personer. Men kartan är aldrig terrängen, och det är i terrängen arbetet sker.
Det jag har sett, gång på gång, är att organisationer anammar ett ramverk på ett mekaniskt sätt. Man inför ceremonierna, rollerna, artefakterna. Man ritar om organisationsschemat så att det matchar bilden i presentationen. Men de underliggande principerna, det som ramverken försöker uttrycka, förblir olästa fotnoter. Resultatet blir en ny uppsättning processer ovanpå de gamla, och människor som upplever att de nu har dubbelt så många möten utan att arbetet flödar bättre.
Kontext avgör
Den verkliga frågan handlar inte om vilket ramverk som är bäst. Den handlar om huruvida din organisation behöver ett heltäckande ramverk överhuvudtaget, eller om den skulle vara bättre betjänt av en genomtänkt verktygslåda. En verktygslåda där man väljer praktiker baserat på de problem man faktiskt har, inte de problem som ramverket förutsätter att man har. Det kräver mer av organisationen, för man måste förstå sina egna utmaningar på djupet innan man kan välja rätt verktyg. Men det leder också till lösningar som passar bättre.
Jag vill vara tydlig med att jag inte argumenterar mot ramverk i sig. Det finns organisationer där ett ramverk som SAFe ger precis den struktur och det gemensamma språk som behövs för att komma igång. Särskilt i stora organisationer med djupt rotade hierarkier kan ett ramverk fungera som en brygga mellan det gamla och det nya. Men det fungerar bara om man förstår att ramverket är en startpunkt, inte en slutstation. Att anpassa, ifrågasätta och ibland överge delar av ramverket är inte ett tecken på misslyckande, utan på mognad.
Svaret på frågan ramverk eller verktygslåda är, som så ofta, att det beror på. Det beror på var organisationen befinner sig, vilken mognad som finns, hur mycket utrymme det finns för experiment. Men oavsett vad man väljer är det avgörande att man förstår varför man väljer det. Att man kan artikulera vilka problem man försöker lösa. Annars spelar det ingen roll hur elegant ramverket är, det kommer inte att hjälpa.