Stockholms Skolplattform blev en symbol för allt som kan gå fel i offentlig IT. Elever, föräldrar och lärare — de som faktiskt skulle använda systemet — vittnade om frustration och bristande funktion. Men problemet var aldrig i första hand tekniskt. Problemet var att man behandlade en produkt som ett upphandlingsprojekt. Stora upphandlingar och inköp är inga bra verktyg för att få bra resultat med produkter som behöver utvecklas iterativt, nära sina användare.
I den här artikeln, som jag även presenterade på en träff med Agila Jönköping, går jag igenom hur agilt arbete och DevOps-principer kunde ha förändrat utfallet. Kärnan i argumentet är enkel: en skolplattform är inte ett färdigt ting man beställer och får levererat. Det är en levande produkt som behöver kontinuerlig feedback, korta utvecklingscykler och team som förstår sina användares vardag. Det kräver ett helt annat sätt att organisera arbetet än vad traditionell offentlig upphandling tillåter.