DevOps uppstod ur en frustration som de flesta som arbetat med mjukvaruutveckling känner igen. Utvecklare och driftpersonal satt i olika delar av huset, ibland i olika städer, och talade om samma system med helt olika språk. Den ena sidan ville förändra, den andra ville stabilisera. Konflikten var inbyggd i organisationsstrukturen, och lösningen kunde aldrig vara enbart teknisk. Det var en kulturell fråga redan från början.
Men när DevOps-rörelsen tog fart var det ofta i små, snabbrörliga företag. Startups med tio utvecklare som redan satt i samma rum. Där är det lätt att riva murar, för det finns knappt några murar att tala om. Frågan som många sedan ställde sig var naturlig: fungerar det här även för oss? För organisationer med tusentals anställda, decennier av teknisk skuld, och regulatoriska krav som gör att man inte bara kan släppa kod till produktion när man känner för det.
Mitt svar, efter att ha arbetat med den här typen av förändringar i flera stora organisationer, är att ja, det fungerar. Men inte på det sätt man kanske föreställer sig om man läser en bok om DevOps skriven av någon som byggde ett system från grunden på ett molnföretag i San Francisco. Det fungerar långsammare. Det kräver mer av organisationen. Och det kräver framför allt att ledningen förstår att förändringen inte handlar om att köpa ett verktyg eller skicka folk på kurs, utan om att omforma hur människor samarbetar.
Tålamod och stöd
Det som skiljer lyckade DevOps-transformationer i stora organisationer från de som rinner ut i sanden är framför allt två saker: tålamod och organisatoriskt stöd. Tålamod, för att man inte kan förändra en kultur över en sprint. Det tar kvartal, ibland år, att bygga det förtroende som krävs för att utvecklare och driftpersonal ska uppleva att de sitter i samma båt. Och organisatoriskt stöd, för att utan det fastnar förändringen i mellanchefsledet, där de flesta förändringar dör sin tysta död.
Ramverk som SAFe kan spela en roll här, inte som en ritning man följer slaviskt, utan som ett gemensamt språk för att koordinera förändring över många team och avdelningar. Jag har sett organisationer som använt SAFe:s DevOps-perspektiv som en utgångspunkt och sedan anpassat det till sin egen verklighet. Det viktiga är inte ramverket i sig, utan att det ger människor en gemensam karta att orientera sig efter under resans gång.
Det finns inga genvägar, och det finns inga universallösningar. Men det finns organisationer runt om i Sverige som visar att det går att få DevOps att fungera i stor skala, med alla de kompromisser och anpassningar som det innebär. Det kräver att man accepterar att förändring inte är ett projekt med ett slutdatum, utan ett sätt att arbeta. Och det kräver att man litar på att de människor som gör jobbet varje dag också är de som bäst förstår hur det kan göras bättre.